lördag 8 augusti 2009

Barnen är hämtade...


Fredag kväll och barnen är hämtade, av sin pappa.
Går in i huset och...tystnaden SLÅR emot mig...fullkomligt..
Detta ögonblick som man...faktiskt...flera gånger om dagen, längtar efter. Att få vara själv en stund. Inte alltid ha kontrollen, ansvaret...allvaret...

Barnen är hämtade och kommer på söndagkväll...NU ska jag göra ALLT som jag inte kan annars...p.ga av att det inte finns några barnvakter i mitt liv...men...det enda jag VILL är ju att träffa kärleken! Han finns...någon mil bort....Ibland hos mej och ibland som uppslukad ur jorden...så har det varit ...länge....alldeles FÖR länge...

Det gör så ont att inte förstå...inte veta...VARFÖR det är så här...
Jag är så BLÅÖGD att jag tror på vår kärlek...alla andra dissar den och säger att jag ska lämna...

men...

Hoppet är väl det sista som lämnar människan...

2 kommentarer: