Att komma ur....när man har fastnat....varför är det så svårt?
44 år och med en hel del fel beslut i ryggsäcken, inser man att halva livet snart har försvunnit och man kommer liksom inte ur det hela....Dagarna går, de dagliga mailen med " tack för visat intresse men" fyller inkorgen och man upptäcker att....det kan gå en hel dag utan att man pratat med någon vuxen....när barnen är lämnade finns man liksom bara här bakom en skärm och letar jobb....när barnen kommer hem bryts tystnaden ( tack och lov) och det blir lite liv i luckan igen!!
Men...hur 17 tar man sig ur när man fastnat rejält.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar