alltså....

Idag borde jag vara FOKUSERAD och inte FÖRBANNAD....

Grymt viktig jobbintervju kl 14 idag och jag behöver fokusera...istället är jag så förbannad att jag nästan går i bitar!!!
Sedan sonen började 2:an förstod jag att hans problem i skolan inte berodde på dålig syn som vissa lärare hävdade, dålig uppfostran som vissa lärare hummade om, extra bråkig som vissa lärare med bestämdhet uttalade...kampen började för att få till en utredning ang. Dyslexi...
Jag är ingen tyst mamma, trots detta tog det till slutet på 5:an innan diagnosen kom DYSLEXI..

What a surprise...

Nu blev det en annan klang bland lärarna...dock långt ifrån alla ville förstå vad detta innebär...när man är i slutet av 5:an ska man kunna en hel del...läsa, skriva, räkna osv....som dyslektiker har man oftast väldigt dåligt självförtroende och självbild...inte så konstigt om man hört i alla år från skolan "Skärp dig nu" "detta SKA du kunna".....ja ni kan nog förstå själva...

Mycket tårar har det varit genom åren...både från mig och från sonen...

I 6:an blev det lite bättre förståelse en stund i allafall men sen verkar det som om lärarna tycker att det får vara nog med sånt trams.....

I 7:an som han precis börjat i är det helt nya lärare. Hans mentor träffade jag på ett möte och hon verkade förstående, skönt!!
I går kommer sonen hem och är ganska så upprörd....tar ett papper och börjar skriva A 10ggr, a 10ggr osv....han förklarar att en lärare tyckte att han skrev katastrofdåligt och gav honom i läxa att skriva hela alfabetet stora och små bokstäver 10ggr av varje.....jag trodde det hela var ett skämt men nej....

Vad ÄR detta??? I dyslexiteamets utlåtande står det att sonen ska ha tillgång till alla de hjälpmedels som finns att tillgå för att ha en chans att hänga med. Dator har han haft i 2 år nu och producerar all text på den. De svårigheter han har är enl. utlåtandet träningsresistenta därför ska han skriva på datorn så att det går åt så lite energi som möjligt till skrivprocessen och han kan då fokusera på innehållet istället.

Givetvis mailar mammamian till sonens mentor och berörd lärare ringe upp och säger...att han inte fått ta del av dyslexiteamets utlåtande över huvudettaget!!!!!

Får det verkligen gå till så här???? Tydligen....vi kan läsa om dyslexi varje dag i tidningen...bakom dessa meningar finns det ALLTID ett mycket ledset och frustrerat barn...som bara precis vet att de är fel fel fel...

Med detta i tanken går jag strax iväg på arbetsintervju till AF som arbetsterapeut...